gå vidare ;)

Nu är det inte så att mannen på bilden är den jag pratar om som mitt "objekt" Detta är Richard "världsmästaren i Champange"


Olika typ av kärlek.
Fick äran att delta i en otroligt härlig o upplevelserik champangeprovning.. med Richard Juhlin Världsmäsatre i Champange..Vilken kille inte nog med att han var snygg, han tröllband oss trots sin trasiga stämma..de äger, bara de. Sen tillkommer hans enorma kunskap. Gött med såna människor.
Detta är en typ av kärlek, och som gör livet lite bättre.Men den vardagliga kärleken är också rätt behaglig även om den är på disstans. Att vakna till ett trevligt sms, medelanden på Fb eller liknande.. det är ockå gött.
Fick frågan av ett ex. Är han snygg????? Vem bestämmer de, jag eller andra, det är ju i mina ögon som attraktionen sitter. Jag har sett så många så kallade snygga människor, men det har inte varat så länge på många av dom, däremot med ingångsvärden som ganska normal. Växer till något helt annat o dessutom hållbart. Personen som är vacker att titta på står ju i en egen kö, där man letar efter likasinnade. Man pratar om inavel som ett skämt om oss på landet, hmm visst är de så till viss del, det är jag inte sen att hålla med om, att jag också tycker ibland. Men ser man dom som bor i större städer, så undrar man ju hur dom tänker. Dom har knappt varit utanför stan, otrygga o måste ha koll på läget. Men som tur är så finns även storstads männskor som reser mkt. O är vana att uppskata de som finns på landet. Stillheten, Naturan, gemenskapen och kreativitet. Storstads människor blir lite som överaktiverade småbarn kan jag tycka ibland. Man har så mkt mer serverat runt sig så man hittar inga egna aktiviteter för ett gott liv. Man hinner liksom inte med, utan måste ju vara med på allt som händer i stan. Tur är att vi är olik iaf. Men på landet låter vi fortfarande barnen bygga koja o leka med vattenhjul i bäckar..o fiska så klart.
Tror nog jag börjar bli mogen för att gå vidare, kanske med ett förhållande. Men man blir också sårbar om man är förälskad, det är som att hoppa fallskärm.. Jag är ju egen som människotyp. Det behöver ingen tala om för mig det vet jag. Men då är frågan, klarar jag av uppoffringar för att umgås med en person, okey jag kanske testar, om obejktet ;) vill...hihi. Som det är nu så får han mig att le på morgonen och det vet alla som känner mig att de är inte lätt....haha