måndag 23 februari 2009

Tankar som funnits


Skjut mig i knäskålarna, så jag känner smärta!

Prövningar i livet, ja de kan man nog säga att man har fått..
De flesta har man nog orsakt själv, indirekt. Men vissa kan man ju inte påverka.Jag har inte ens orkat Blogga den sista tiden, illa.. Men nu ska jag försöka skriva av mig igen.Det jag skriver har nog ingen betydelse för andra än mig själv just nu, men då är jag på rätt väg. Alla säger du ska tänka på dig själv..Tvåtydigt tycker jag. Jag mår ju bäst när min omgivning också mår bra, visst man kan inte tillgodo se alla, men många. Jag har sen i våras hållt på med nät dejting..spännande, men destruktivt på många sätt också. Jag har fått några riktigt bra kompisar, o ett misslyckat förhållande och en förälskelse. Men i de stora hela så vill jag inte byta bort det som jag upplevt med detta. Det som jag kan uppleva destruktivt med dejtingsajter är att man blir dömd oftast efter hur man ser ut. Jag är inte bättre jag, tyvärr.. Man dissar dom som inte är snygga på kort eller som har något som tilltalar en direkt, utan att passera gå. Det som lockade mig att börja med detta forum var nog för de första att jag hade tid och kände att jag inte orka umgås med människor som jag vet tycker om mig. Orka liksom inte ta till mig kännslor från andra, hur man mår osv. Vill inte göra de närmsta besvikan med svar som, jo idag har jag lust att dö..
Att ta sig upp ur sängen har varit en så stor ansträgning emellanåt, så pass man kan tro man jobbat i en vecka. Sen försöka vara trevlig, ujuj... de var en stor prövning varje gång, och lika många misslyckanden...
Mina nära o kära har jag på något vis lyckats nästan avstå helt. Jag får väl skylla på att jag inte är frisk, men det förvånar mig att jag beter mig så. Säkert skulle någon kunna tala om för mig att det är fullkomligt normalt i min sjukdomsbild, men för mig är det en gåta.Jag har ju aldrig kännt mig utanför eller illa omtyckt, snarare tvärtom, men nu nästan jag söker upp människor som inte tycker om mig. Antagligen är det någon typ av bekräftelse att man ska vara nöjd med det man har. Men jag vill verkligen också tala om att det finns människor som man inte har känt länge som man bara pratar med på mail osv. Som verkligen berör o ställer upp på alla sätt.
Mina ny funna vänner kommer jag ha med mig resten av mitt liv, det känner jag tydligt.. det finns inga måsten i dessa relationer.
Jag ska nu försöka gå vidare i livet med att sortera mina tankar, vad är det som har gjort att jag ramlat från 100% närvaro till 0

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar